Världsatlantens tvålfabrik där kan du gnugga dej varm,
skölja i sandens betongande fågelskådar damm,
dag eller varför inte natt.
Ingen kan störa dej,
ingen kan se
för ingen vet att du tvättar bort svart tvål,
med betongplåster i låtsassång från den som narrandes gör sig till.
Stilar sig i glans,
fattar fattas famlandes fram.
Skriker bara mera mat,
mera spel inget damm…
