Vi får hela tiden stöta på ”Vi skiter i dej” av myndigheterna. Mötte min gode vän – en gång i tiden ungdomskärlek. Vi var ett par på 70-talet under i alla fall två år, Jeanette o ja. Sen gick vi skilda vägar i misären. Träffades åter tretioår senare. Jeanette har vart uteliggare i 16 år nu, sen myndigheterna tog hennes barn. Misshandlad som fan på gatan under alla år, misshandlad av en socialsekreterare. Samma dag hennes mor dog – några år sedan – vart Jeanette grovt misshandlad i en skog! Totalt sönderslagen av en galning, lika som att bli överkörd av en bil.
Idag missade Jeanette ett möte vid ”bögringen” med 20 minuter pga att Jeanette inte hittade meddelandelappen. Hennes ”sekreterarer” skulle nämligen vara Jeanettes ”legitimation” för att få ut veckans pengar, typ 300 kr. Jag sprang från Klara till bögringen men soc va inte kvar. Jeanette kan knappt gå. Det dom sa på Södermalms socialkontor va att den utsände Soc skulle ha en vidarekoppling till sin mobil. Det hade aldrig nånsin Jeanettes sockärring haft under tre års tid. Skärpning uppmanar jag till de ansvariga. Låt det inte gå slentrian i ert arbete.
PS: är det så jävla konstigt att Jeanette skriker och är frustrerad?
