De här handlar om Tompa:
Tompa, en man som axlat titeln: bästa alkoholistiska årsredovisningsman. Vandraren, från stadsdel till stadsdel till bänkarna här och givetvis där, helst.
Bänknötare här, bänknötaren där. Allas polares favorit. Alla parker och stadsdelar önskade få ha Tompa på just sin bänk.
Nu kom det sig att Tompa hade dött. För nere vid nån mälarstrand hade det nyss hittats ett stinkande lik.
Några initiativstarka bänknötare hämtade liket och grävde ner Tompa under bänken.
Allt under fullkomlig hemlighetsmakeri efter att solen dalat och silarna va slut. Den här natten rådde det stiltje över hela stan. Till och med opp på Västerbron stannade självmordskandidaterna still och sket i nattens svanhopp.
När de tre edsvurna polarna, Micke Strul, Pärra med kniven och Mia med fingret huttat ner liket i gropen under bänken. skyfflat igen skiten och gått därifrån, lös marken upp av ett märkligt nattsken.
Stadens allehanda brukare – Från folkölshinkaren till de dödslevande vraken på plattan, infanns det fullmåneljus i sorgliga bluesens mörkaste toner. Den här tiden på dygnet fanns det knappt en endaste levade själ nere vid bänkarna Tanto.
Men jag var där och såg…
