Säger du till när du ser människor – oftast tonåring, ibland påverkade individer – placerar sina skor och fötter på säteskanten? Jag reagerar men bara ibland och ber då personerna ta ner fötterna. Men hur gjorde jag själv när jag var ung? kan berätta att 1972 satt jag, Pecka och Pierre i vagnen och alla hade vi fötterna på sätet. Då klev Kristina Lugn på!
Och höll en mindre moralisk föreläsning för oss. Vi bara vek oss av skratt och hade inte den blekaste aning om vem hon var. Kristina, som såg exakt likadan ut då som nu, hade precis givit ut sin första diktsamling OM JAG INTE och hade alltså påbörjat sin litterära/kulturella karriär. Tror inte vi tog ner pupporna. Tvärtom, vi provocerade ännu mer genom att Pecka – tror jag det var – tog fram sin hasch-pipa med långt skaft, satt den i käften och skrattade ännu mer. Hur reagerade jag vid detta tillfälle tror du? 1972.
Se spegelbilden i fönstret där min hatt skymtar, tog fotot i smyg nu i veckan. Tror det finns minst två anledningar till att tonåringar slänger upp fötterna. Bekvämt och tufft som ger en viss känsla av friheten att jag gör minsann som jag vill. Är fenomenet ett naturligt agerande? Det kan vara det, fick jag nu en känsla av. Hälsningar från filosofen.