TIGGARE I VILA

Det var så roligt! På tunnelbanan kom det fyra tiggare idag som pausade. Tre satte sig bredvid varandra och jag kände igen dem, två män och en kvinna. Nu när dom slog sig ner och slappnade av i sin förmodade välförtjänta rast, såg jag först och främst deras godhet. Sedan deras hopplöshet (den vi alla ser i tiggaren) och slutligen deras gemenskap.

Vi samtalade trots att vi inte kunde varandras språk. Jag fick ta ett fotografi. Rumänien var deras hemland. Kvinnan hade fyra barn att försörja. Den ena mannen sa något liknande som jag ej redigt uppfattade. Eftersom jag kände igen dem sedan i alla fall ett par år och det rådde vila uppstod en god liten stor stund. De var så fint att få delta i människan bakom tiggaren. Det skulle vi alla få göra nån gång vill jag önska.

Vilande tiggare

En unik situation. Annars är den vanliga bilden just bilden av tiggaren. Att jämt tigga dag ut och dag in för att överleva skapar en mental nedbrytande människa, nåt annat har jag svårt att tänka mej. Men just här och nu var det vila och jag såg människan inte tiggaren. Vackert! Tycker du inte det.