Upp på platån gick jag och grävde fram denna Malakit på ren känsla!
– Här finns det något, tänkte ja, hm?
Jag, en hemlös, ofta påtänd, Stockholmsluffare.
Varför jag gick rakt på denna stora prydnadssten är en gåta!
En tung kloss av finaste sort.
Ni vet gott folk! Det är sådant man gör prydnadssten av, mamma Mia!
Hundra kronor för en rumlad bit på några gram!
Den här väger mellan fem och sju kilo!
Tappade bort den vid ett tillfälle bland annat.
Hade inbrott i ett förvaringsskåp men Malakiten lämnades kvar men tjuvarna tog alla mina samlingar av smycken, mynt mm smådyra dyrgripar men ”glömde” av en förunderlig anledning dyrgripen kvar i mitt uppbrutna skåp.
Blev även kraftigt rånad men tog tillbaka min fina sten vid ett senare tillfälle.
Solklart min käraste ägodel.
Men i en kristall- eller Stenbutik/guldsmed blev expediterna vita i ansiktet: »Vi handlar inte med detta här”
Läser jag om Malakit finner jag: Healing, kärlekssten. Representeras av starka mästare. Bästa motvikten till negativa effekter, förstärker den känslomässiga stabiliteten. Bringar tur och skyddar bäraren mot ondska.
Inte konstigt då att jag bar den i ryggan ett år. Vart tog den vägen? Svar: Malakiten finns (fanns) hos Lise.
Men idag har Lise (xxet) kommit hit med massa grejor ja hade i hennes förråd.
De gav mig inspiration att fixa lite i min fina lya!
Mors!
”De e skönt att leva, annars få de vara……”
