JULAFTON I KÄLLAREN
En Julafton häromåret levde jag på härbärgen , bland portar och källare. Dagarna före denna års högtidsdag var det en källare som gällde, väl undanskymd ansåg vi, jag och en diger skara på runt fem sex stycken hemlösa. Hmm, konstaterade vi, nu är det åter julefrid. Ska vi inte själva kunna ha en mysig jul här nere där ingen vet var vi bor, sa någon av de klokare.
Sagt och gjort och vi började planera: gran, julbelysning, skinka och senap och go-vin. Nu när vi alla var med på det så började vi feja golv och väggar. Någon fick tag i en röd färgburk som egentligen var självlysande orange färg, men va tusan, spela boll då – glatt iallafall. Fixa en gran var det minsta bekymret. Skinkor åkte ner i dolda kassar, belysning och senap lika så. Jag tror nån kom med en hummer också plus saffranspulverpåsar, va han nu skulle med dem till. Här knusslas det inte och dagarna gick samtidigt som allt möjligt samlades i kassar i ett av hörnen. En väska CD-skivor, vad skulle vi med CD-skivor till? Ölbackar som någon bryggare tydligen ville bjuda på. Tre julgransbelysningar och tre granar, chokladkartonger, sega gubbar och salt, läsk och cider. Utrymmet var kanske på tjugo kvm tio täcktes av det som skulle vart en gran och lite vin och skinka.
Allt var klart utom musiken. Musik? törs vi tänkte vi. Ja för fan. Ner till en begagnad butik och faktiskt köpte! en hyfsad stereo vi skramlat till. På morgonen vid sex nånting började det: “Skit jag är hungrig. Jag är fan sugen på ett glas” sa en annan. Vi hade lovat varandra att julen inte började förrän vid lunch, men det löftet var för länge sedan glömt. Minns inte exakt hur mycket dricka vi hade men det var skapligt med flarror. Vid sjutiden började nån plocka med skivorna. “Du den här är bra en Black Sabbath” Va fan har du mer för skivor? Hmm?n en Kalle Jularbo? Ja för fan, den tar vi också, symfoniorkestern och Jussi. Jo de är sån här musik som spelas på julafton när man har eget hem, sa en av tjejerna.
Stämningen var på topp, ja vet inte hur mycket klockan va eller hur mycke dricka de fanns kvar när polisen stormade in. Vi satt som ett gäng indianer och rökte när snutarna kom och en eller två av dem drog faktiskt sina pistoler! “Sitt still!” skrek dom. Tjaa, även om de inte hade beordrat oss att sitta still så hade vi gjort det i alla fall, mätta, glada samt bra sliriga “och lite så” Men vi var det på ett sätt som jag aldrig före eller efter sett oss vara, så in i norden sociala och lättsamma att faktiskt det även smittade av sig på övermakten som ganska snart också skrattade.
Polisen slog sig ju inte ner precis men vi gjorde en överenskommelse. Den gick ut på att om vi lovade på heder att städa upp efter oss och inte dra på nåt mer med stereon så blundar de för denna gång. “Men vi återkommer imorgon och om ni då är kvar får ni stora bekymmer sa polisbefälet. God Jul sa vi till varandra.