(PDF kopia fr min artikel december 2011 S-Sthlm)
Här vid min skrivplats slits det igen för att till er rapportera om livlinor och fallrep, bara en annan lyckas med
konststycket att få ordning på ett skriv-golv! JA! ni läste rätt! SKRIVGOLV.
För efter femte försöket att få ta in ett skrivbord till, blir det samma
fyrkantiga svar oavsett om det är min kontaktman eller vaktmästaren
eller föreståndaren här på Lönnen jag sakligt framlägger min ”pappersbelägring”
för. Nåja! Jag e inte
född i farstun och fortfarande vig, så golvet får bli min arbetsplats delat
med laptops-ytan i minst 6 månader! Grrr. Men, bara ja tänker rätt: att jag
önskar mej fram eller att ”de va en gång en fånge som satt i en jordhåla
och skrev en hel bok med hjälp av cigarettpapper” – så ja ska inte komma
och snacka om en spik i foten, haha. Här kommer man o går inte
hursom, här ansöks det om ledighet vid natt-frånvaro, bra där! Finns det
hobbyrum förresten? Uteplatsen? Hejkomochhjälpmej! Här skulle man
ordna ett litet vindskydd en varmare sittplats för rökarna som studsar ut
titt som tätt. Finns det ingen som är intresserad av uteinteriör på detta
bygge? Bang, pang, bang! Tjeena Snickarn!
PERSONALEN HAR MESTADELS ”gullig”
framtoning liksom alla bröder och systrar. Här bor det mycket av den
yngre generationen och en hel del av de boende hade problem med
kokain. Annars ser det ut som de gedigne alkoholisten florerar här
mestadels. Tjackpundare som jag verkar vara mer sällsynt. Annars
tycker jag att under dom första veckorna är det svårt faktiskt att se
vilka som bor eller arbetar här. Det är ett gott tecken tycker jag. Det tyder
på en viss gedigen stil i de bägge lägren, bra där! I broschyren som ni
finner på nätet står: En nykter och drogfri boendemiljö, där man får stöd
och uppmuntran till sin individuella behandlingsplanering. Hjälp att skapa
förutsättningar för en ökad självkänsla, slut citat. (gäller inte frågor
om individens behov av arbetsyta mm) Grrr!
Just självkänsla är väldigt saknad hos folket på gatan. Jag brukar fråga
polarna på stan litegrann, vad dom är intresserade av men de vanligaste
svaren är ”jag har inget” eller ”För 10 år sedan tyckte jag det var kul att
fiska/pyssla med växter eller annat men nu skiter jag i det”. Typiska svar
och vanlig mental inställning bland de utsatta. Uppgivenheten florerar
vanligtvis starkt på dom flesta ställen.
Här verkar det i alla fall som om fler har hittat tillbaka till reell värme och
harmoni. Det glädjer mej och är en bekräftelse på att Lönnen är ett fint
och genomtänkt ”hem”. Och vad det lider ”slussas man vidare” efter cirkus
halvåret till ännu ett steg för ett ordnat liv, i bästa fall till en försökslägenhet.
Bra där!
FÖR OMVÄXLINGS SKULL var denna gång mitt boende, Lönnen – som
förövrigt annars kan vara allt från en lånad lägenhet via härbärgen
till 0-toleransboenden och källare, portar mm – rent. Till och med när
nattduksbordets lilla fack inspekterades var det rent och fint! Ja säger
bara, ett kors i taket för detta! Men gardinstången va tammetusan inte
yrkesmässigt uppsatt. Så nu har jag på eget bevåg fixerat stång och
fästen så att inte hela paketet med stång o textil faller ner igen på min
skalle! Får nog tänka på huvudet efter den lilla stroken i somras.
Förresten ja får nog lov att ta de piano hursom för hösten bestod av
leversvikt o veckorna efter, hjärtkrångel.
Men en annan puttrar på i alla fall som om man liksom slog på
V-tolvorna till vardags o helg! Hej Babberia! Håll i hatten flickor o gossar
o tuta o kör
PS Några GRR, men desto flera BRA DÄR! Och så ska det nog vara!
Alltså nästan bra men jag är ju som sagt inte född i farstun, men har levt
där hela mitt liv. Då mitt härskskap kan ja ju avsluta med att påminna er
om att en farstu är ju ett passage och då går det ju inte att tänka fyrkantigt. (läs mer jag skrivit om lönnen