En stilig man går sakta fram – till en papperskorg! lutar sig över där, öppnar locket, stoppar bestämt, mjukt ner en hand. Mitt tåg åker igen! Vad fann han? Vad fann han??
Invasionsmyggor är alltid många, arga och snabba, stördyker ner på mej! Då! Jag slår ihjäl den! Jag slår! Nu kommer flera! Flera, flera!
SL-kortet piper rött, piper rött mitt i sommaren, mitt i mitt tryne som också färgas rött. Den lättklädda damen tittar förskräckt! Men gå då skriker jag, ilsket förbannat! Förföljer damen tätt, tätt, tätt, pip, pip, pip.
Nog fann han bara en tomburk eller? En tomburk är inget att ha va? Liksom myggan av tusen! Så: Att åka dit efter en enda plankning är så nära osannolika ögonblicket – precis lika, som om mannen skulle finna i korgen en femma!
Men den förskräckta damen försvann så långt bort på tågperrongen att jag trodde hon skulle hoppa! Men vänta nu! Det kom en kontrollant och kortet mitt, det var giltigt…
Jag måste vara jävligt trippad!
Först, så fläskar jag på. Sen tar man bort, liksom, håller färgen och nu är det dags att sudda ut i dimma. Sedan tar jag både rött och svart, avslutar med att hålla färgen och mej kort!
Nästan, men bara nästan! LYSSNA NU! Nästan som alla andra! Och det här är en beskrivning på mitt vilda sett att skapa bilder, foton och texter men med musik –
– i raderna…