Sitter vi mitt fönsterbord!
Tänker på allt mellan himmel, jord och vårt livshav!
Speglingarna säger till mej hallå! Vad gör du i morrn?
Klickar med min kamera hit och dit.
Speglingen i fönstret mitt är fint och ja äter vyn och maten stilla, stilla ro.
Sen vad folket här tycker, är väl flera frågetecken.
Filosofera tänka helst ostörd ensam.
Ensam men ändå med folk nära omkring är som trygghetsförsäkring utan överfallsskydd.
En annan håller sig då på mattan, ropar, hoppla framtidshäst!
Kökspersonalen med Husmor ser nog att jag diggar i spegling fönster ute vid, inget destruktivt här.
Lukten av kärleksfulla växter får tankarna att både stanna och förlösa vitalens pastill.
Ja du ser rätt! Här börjar havet. En yta som vi njuter av.
Lek bara inte med vattnet eller fönstret utan smek bara medhårs.
Här och just dessa sekunder är jag ett med livet utanför trånga bubblan som plågar mej till vansinne.
Men jag har min lilla fönsterplats…
