Jag knallade på vägen fram på Hornsgatan härom och stannade till där Globala Gymnasiet ligger på detta branta bergsparti, ni vet. Filosoferade till ett ögonblick och tänkte på den natten för år borta sen, glömt i tecknet av det Kufiska Perspektivet men nu i den rena skepnaden av den fjärde dimensionen. Med andra ord: Då, jag härom år sedan hade intagit kopriösa mängder amfetamin i bruklig ordning, då plötsligt jag åter klev in i den fjärde dimension, e ni me!
Där på den lodräta stupande bergsklyftan i månskenet tittar dom små snälla demonerna fram i en lagom höjd så jag inte kunde själa dom. För ”dom där” dom va något att ha i sin ägo, vårda och be om hjälp av. Att ansvara för vitala delar från det Kufiska Pespektivet, den fjärde dimensionen va något som hörde till vardagen. Än i dag har jag ansvar över vissa kufiska detaljer, ingen glömd ingen nämnd, men sanna mina ord! Nu är vi ute på hal is, för längre än så har är jag för evigt lovat att inte avslöja. Jag stannde till där och kikade upp på den klippavsats jag fått tillstånd att få inblick i. men se, klippan var ren från mina små gubbar från den natten härom för år sedan. Men minnet finns kvar. Eftersom jag tycker om att måla i en viss färgskala och även ”dra in” objektet litegrann för iakktagaren mot det abstrakta i ord, bild och tjaa? må hända musik av hela skiten…
HA EN BRA DAG gott folk!! hmm? igen, sa ja för mycket nu om den fjärde dimensionen?