Insnöad i Tumba i min egna lägenhet, får jag lov att kapitulera. Inse belägringen som egentligen är barmat. Men för att göra alla glada, inklusive mej själv, skriver ja ett par rader:
De två ytterligheterna vi utsatta hemlösa narkomaner till vardags bemötts av. 1 EN TILLFÄLLIG GEMENSKAP. När jag den där dagen 2011 (de står 2009 på fotot men de e fel) klev på buss 4an? Amfetaminpåverkad, såg jag den fina kärleken mellan far och son. Och dom ville tillfälligt vara med en påverkad narkoman. Därav detta foto som representerar den ena ytterligheten.
Även detta gedigna trevliga par sa ja till att bli en del av min dag. Men hur tänkte egentligen det trevliga gedigna paret? Denna bild får alltså representera den andra ytterligheten. Då blir det symboliska tänkandet: VARFÖR STÖR DU OSS NORMALA? ps, obs att de två poserande inför min kamera endast är en symbolisk bild.
