Sankt Göran Sjukhus avd 54. Dom på 54an slarvade bort den medicin jag alltid bär med mej. Hjärtmedicin mm. Här på Huddinge Sjukhus finns den medicinen inte med på listan på den medicin jag får här.
Gick med personal till Huddinge Sjukhus Apotek nova. http://www.apoteket.se/privatpersoner/common/apotek.aspx?id=a07490001 För att hämta plåsterlappar till det nu växande exemet (DuoDERM Mini pl 5x5cm). Apotek Nova hade inte dom. Det ÄR FÖRDÄRVLIGT MED PRIVATISERINGEN AV APOTEK FYFAN! SKÄMS SVERIGE FÖR ATT NI – VI PRIVATISERAT APOTEKEN.
Fan om exemet börjar växa igen, vilket det gör nu. Och jag har pulsrusning, ingen medicin fastän jag är på sjukhus FYFAN SVERIGE SKÄMS SKITEN UR ER!!!!!
Så här såg jag ut i tre år och vill inte för allt smör i Småland få det tillbaka
TEXTEN TILL ”MITT EKSEM” från min bok HÅLL HÖJDEN!
Eksemet bara dök upp för några år sedan. Jag bodde på lågtröskelboendet Triaden i Hagsätra. Ett boende som var mycket skitigt och dammigt. Svärmar av miniflugor härjade överallt i fastigheten. Och så var det ståhej runt allt. Drogerna flödade konstant, liksom spriten. Desperat tog jag ett ansvar över renligheten då ingen annan brydde sig, heller inte personalen. Jag anmälde det till hälsovårdsmyndigheterna. På grund av allt detta, osäkerheten, drogerna, den otroliga mentala stressen, utlöstes eksemet. Kroppen sa: »Hit men inte längre!« Under dessa år har det kliat oavbrutet dygnet runt. Har fått vätskebrist, feberfrossa var och varannan dag. Sömn- löshet och smärta. Det har lett till en stenhård kamp för att inte bli helt deprimerad. Min räddning har varit Lise och det kreativa skapandet, skrivandet, musicerandet. När en skaparidé ploppat upp och jag har möjlighet att göra något åt idén och komma till en punkt eller ett avslut måste jag göra det. Då försvinner klådan puts veck under skaparprocessen. Andra sätt att lindra klådan är amfetamin, piller, alkohol. Men efter ett par år hjälpte inte sinnesförändrande medel. Eksemet, som är av den mest besvärliga sorten, heter Prurigo Nodularis eller mynteksem. Flera gånger när jag sagt till folk att jag har eksem och att det kliar något fruktansvärt svarar många glatt: »Jag har också eksem! Det är bara att smörja med mjukgörande så blir det bättre.« Ja, hej du, tänker jag då.
För att inte fan i mej ta mitt liv på grund av klådan har jag försökt allt. Att sova med full mundering är ett måste. Strumpor uppdragna över långbyxor. Munktröja, luvan över huvudet och sedan ligga precis helt blixtstilla så får jag kanske en liten möjlighet att sova några timmar på raken. Att bli övervarm i en trång tunnelbana, glöm det! Då är det bara att hoppa av! Mö- ten att gå på? Glöm det om klådan kommer! Mitt under morgonens klädbyte kommer anfallet av klåda. Glöm att det går att klä sig färdigt! Jag lovar er! Att ha full klåda är i bästa fall som att ha pissmyror på kroppen eller flugor som trippar på huden. Som att hoppa i en höstack naken och känna hur allt kliar. När jag kliar tillbaka − reflexmässigt eller inte spelar ingen roll – kliar jag så mycket att köttet kommer fram. Ibland riktigt hör jag hur naglarna sylvasst skär in (människoköttet är hårt och fast), ett säreget ljud ska ni veta! »Klitch, klitch« låter det när jag skivar mej in. När det till slut bara är kött kvar, ingen hud, då släpper klådan just där och jag kan pusta ut och somna ett tag. Men sedan kommer i stället en ny smärta, på just det stället. En smärta som påminner om brännskador. Nästa steg är ömtålighet. Minsta beröring på de öppna såren gör ont. Till och med strumporna kan göra ont. Vätskan och blodet torkar fast i kläderna och såren rivs upp när man ska byta kläder. Samtidigt startar klådan någon annanstans på kroppen. Så här håller det på dygnet runt. Jag är hundra på att utan kunskap eller sunt förnuft kan en människa klia sig till döds genom att vätska läcker ut. Organen torkar bort (huden är ju det yttre organet och alla organ hör ihop). Kroppen består av en massa vatten. En annan uppenbar risk vid svårt eksem är att hudbakterierna vi alla har kommer in i blodomloppet. Blodpropp i lungan kan det också leda till. När huden försöker reparera de öppna såren bygger den förhöjningar. Dom hudförhöjningar jag har haft är de grövsta sjuksköterskan Ola sett och då jobbar han ändå på hudspecialistkliniken på Södersjukhuset. Det säger mycket. Huden är kroppens största organ. Alla organ hör som sagt ihop. Det fysiska hör ihop med det psykiska. Stress skapar fysiska kroppsliga besvär. En del får cancer och dör när kroppen säger ifrån. Andra får hjärtinfarkt och dör. En del får eksem när kroppen säger ifrån. Nästa steg är cancer eller hjärtinfarkt. Min slutliga livsförändring började innan kroppen valde nästa steg. Jag är på bättringsväg.