EN DAG PÅ INSTITUTIONEN

In och tutta på, tut, tut! Brandlarmet går! Nån har klättrat ut från första våningen med ett lakan. Men varför gick hen inte rakt ut genom entrén?  Svar: hen va för slapp att öppna dörren! Jaha! De förklarar saken! Uppe på andra våningen bor Jesus i en ficka! Hej Jesus jag heter Jesus och är biblisk! Kören svarar: Ååå va fint, vi triiiivs här, vi triiiivs och kommer aldrig göra det vi gjorde förut. Nu vi ska dansa i neon och gå på en lina! lina, lina, lina! Nere i foajén sitter samtidigt rådet. Rådet sitter alltid där och består av en bödel, en bödel till och fyra bestämmande domare. Ingen eller inget går rådet förbi! Inte ens den som är dömd att för evigt sitta i buren jämte. Den får alltid bli dömd för vad den än skola göra i både vått och torrt. Rådet sitter och klappar händerna och bestämmer över alla som går förbi hur han, hen, och hon SKA VARA OCH ÄR! Ovanför femte våningen, på nån vind av nåt slag, härskar jätten! Han paketerar avföring på löpande bandprincipen. Avföring som skvätt ut från rosen på den utvalda. Vad rosen står för är en väl bevarad hemlighet. Men i alla fall, paketeraren är stolt för sin uppgift och talar också högt om detta. På tredje våningen bor det fina lösa folket, liksom på fjärde.  Att bli invald i rådet förövrigt krävs att han, hen eller hon applåderat rådet i följd tre gånger. Eftersom rådet är så populärt finns det inte plats för alla. Därför bytts medlemmar ut med jämna mellanrum. Det går lätt att förutspå vem det är som står på tur att få sluta i rådet: Den som klappat högst och längst under veckan slutar i rådet frivilligt. Det är bäst att sluta och försvinna frivilligt annars går drevet genast. Och att få drevet på sig från rådet är inte att leka med. Endast några få klarar att stå mot rådet och dom parvlarna ser man inte allt för ofta. Det är nämligen som så. Att dom som klarar sig från att drabbas av rådet beter sig som så att dom liksom stuttsar in i foajén och upp i huset så fort och så lätt och glatt att rådet helt enkelt inte hinner se dom eller ens vet vad dom gör eller är. Den permanenta befolkningen är oftast trevligt snyggt klädda damer i högklackat. Klack klick, klack klick. Men det är förbjudet att det ska klicka mellan de som bor på femte våningen och dom som bor på övriga våningar inklusive paketeraren. Tyvärr så täcker inte institutionen regler upp om det får klicka mellan de som bor på första våningen till den fjärde våningen. Det finns alltså möjligheter att det kan klicka mellan hen och han eller bara han-han. (mellan hon-hon går utmärkt) Det enda provet för att klara detta står paketeraren för! Har paketeraren ”godkänt” en ”ros! Och därefter paketerat spillet i sina vakuumförpackade svarta småpåsar, kan berörda person av hen eller han eller han-han i all den tysta sova och mysa ihop! Mys, mys ser man i ögona på hen o han. Men pass upp så inte obehörig gliiider med in i nån ros. I köket härskar Slaktarn! Dom få gånger det går att se denne sällsynta i detta sammanhang ser man Slaktarn i matsalen bakom den stängda dörren, viftandes och skrikandes med ett jätte-machetes i sin högra hand och en pistol i den andra, lyssnades på Mozart i sina små vita hörlurar. Han svingar svärdet SVOOOCH! SVOOOCH! Ögona är becksvarta som på en ilsken puma när han säger ”eller hur! Och ler endast med örona. Uppe i några ”sidorum” inte allt för högt upp i denna värld bor drottningen med sitt lucialiknande ljushår. Hon sitter där och ler så fint och tindrar med ögona och blir nostalgisk. Lite längre in i dessa sidorum ligger ”övriga maskineri” Och han, som liksom passar upp drottningen som en närmaste drönare av rang. Så hör man nånting som skrapar ljuvligt! Det är den finaste av dem allihopa! Hon, som tillhör inventarierna och rör sin lena hand på allt som plötsligt blivit tomt när någon från rådet plötsligt försvunnit då nån från rådet klappat högt tre gånger i foajén. Hon, den finaste av dem allihopa säger sina lena ord och viftar lite med sitt goda trollspö och allt är genast snyggt och rent och doftar änglaskog. Men de e ju klart, de finns fler. Ta han som ofta ligger på knä utan bönematta på golvet i källaren och skrapar och skrapar ännu mer spillda tårar från det förflutna. Medan vi ändå är i källaren kan vi nämna skogshuggarna som hugger ved så det bara dånar i högtalaren där nere i nåt rum i källaren. Dom tänker nämligen samtidigt. Nu eller nu eller nu eller aldrig och skriker ut sitt beslut NUUUUU!!!! Och hugger en stor sur björkstam. Dagen på institutionen lider mot sitt slutt! Rådet sitter och somnar. Paketeraren paketerar samtidigt man hör klick klack klick klack i korridoren och ut kommer drottningen i sina nya jeans och säger: ”Hejdå macken, vi syns i morrn!”  Folket, hon, hen, han kommer och går. Larmet i hissen tjuter och nån blåser 1,1! En hen smiter in i den stängda mata på salen och hoppar opp framför slaktarn på matdisken. Drar ner sina byxor och halvfjongen sprutar ut i en vid båge! Han skriker UP! UP! UP! Tut, tut, tut och ambulansen kommer. In på institutionen kommer en ny gäst och säger artigt: Oj! Va fiint samt både bockar och bugar inför båset och rådet. Drottningen liksom glider ut som om hon skulle burit en slöja och dörren den glider mjukt, stängt för idag…