Jo, det såg jag nog. Hade en plastpåse över, sa. ”Vill du ha?”
Jo de kan ja väl tyckte mannen, bra att ha. Drygar du ut dagskassan sa ja. Nä, inte det svarade burkplockaren, jag har så jag klarar mej och blir över. Jag frågade då varför han plockar burk:
PER ERIK FÖDD 1940
”Jag plockar burk bara för att få tiden att gå och skingra tankar. Min fru dog nyligen och vi levde tillsammans i femtiofem år. Så får jag motion också. Jag går en till en och en halv mil varje dag.”
Hmm? Tänkte ja, de låter jätte, ja som bra! Och kontra: Och så träffar du lite folk att samtala med! Jovisst tyckte burkplockaren Per Erik snart sjuttiofyra och stolt.
Visst, det är ju så gott folk, att det går aldrig att veta vem den där burkplockaren egentligen är, eller den där hemlösa, eller den där virriga som bara springer omkring. Men vi har så lätt att jämnt sätta individen i förutbestämda fyrkanter. Men se, de går jag inte på.
Visserligen har jag levt kaotiskt liv. Men jag är inte född i en farstu! Men däremot har jag levt där hela mitt liv. Så jag har mycket svårt att tänka fyrkantigt, eftersom farstun är ett passage!