Sorry!
(Efter att fått ett samtal från kommun idag 2014-10-09 har jag redigerat inlägget så att ingen person ska känna sig påhoppad. Jag ber om ursäkt om det jag skrev innan redigering har vållat besvär och jag ber om ursäkt om någon har tagit åt sig. Förövrigt anser jag att övriga klienter här inte bör må dåligt av att jag skriver om vad jag upplever. Andra må hända upplever miljön annorlunda eller inte bryr sig.)
Kan någon vänlig, ärlig, god och alert människa hjälpa oss/mej, att ta upp det här till ytan? Så detta kommer fram till ansvariga och övriga medborgare!
Det nya stället kändes inte bra de första dagarna. Efter några dagar – då detta blev uppmärksammat – kände jag att det fanns förståelse i den grad att jag nästan skämdes. Vad det beror på står skrivet i ”stjärnorna”
När jag klev in på det anvisade rummet fick jag en smärre chock. Byråns lådor satt snett. Fronterna till lådorna hängde totalt löst. Hur kan man som ansvarig för denna institution godkänna detta?
Bordet.
Skulle ställa min dator på bordet. Men fick genast flytta på den. Bordet var så ostadigt att bordet skulle fallit sönder om jag hade låtit datorn stå där. Vi lagar den nu sa personalstyrkan!
Ja svarade!
”Den där kan inte ni laga och bordet! jag kan ju inte ha datorn på bordet för då faller bordet sönder! Bordet faller ihop!”
Då jag deklarerade bestämdhet visade dom på mej det rummet jag nu sitter i och skriver.
Okey då. Här var byrån lite stabilare samt bordet lite, lite stabilare. Men så här ser detta rum ut iallafall. (Se beskrivning nedan)
Nattduksbordet. Ingen låda där det ska vara en låda. Den va borta för – ja man kan ju undra hur länge den vart borta!
INGEN LÅDA TILL NATTDUKSBORDET
Garderoben ser ut som ett rivningsobjekt! Se bild!
INTE ENS EN ICKE BORTSKÄMD STUDENT SKULLE KUNNA LÅTA BLI ATT KLAGA
(Klagande studenter har annars förmågan att få sina protester i press så som i Metro, Aftonbladet och Expressen)
När jag började packa upp mina lådor för att lägga ner underkläder i en av byrålådorna, baxnade jag! Fan va smutsigt det va. Så jag kunde inte! lägga ner mina kalsonger och strumpor mm i byrålådan för det är SÅ JÄVLA ÄCKLIGT SKITIG!!!
OHYGIENSIK EJ STÄDAD BYRÅLÅDA, FULL MED ÄCKEL OCJ HÅRSTRÅN! SKULLE DU LÄGGA DINA NYTVÄTTADE UNDERKLÄDER HÄR?
När jag började komma till sans – efter att mitt trådlösa internetuppkoppling bara funkar om jag har mottagaren i taket – upptäckte jag att det INTE ENS FINNS GARDINER!
NU BÖRJAR DET LUKTA SURT!
Garderobshyllorna ser ut som, ”hej kom och hjälp mej!”
KAN LIKA BRA BO I ETT PANNRUM TAMMEFAN!
Två duschar på 25 män! Okey då, de finns handfat i rummet. Men i vilket skick kan man ju undra!
FAN VICKEN TUR JA HAR! DE FINNS ETT HANDFAT I RUMMET!
Det är just hjälp av samhället jag behöver. Hjälp på det viset att jag/vi utsatta ska känna oss som att vi är människor. Trots av vi har fallit ut ur det normala, eller aldrig varit där.
Eftersom jag både är erfaren av att leva utan bostad med beroendeproblematik och psykiska besvär av den kraftigare sorten. (Självmordsbenägen) har jag stort behov av människor som både förstår och vill stötta samt hjälpa. Den känslan upplevde jag inte här de första dagarna. Visserligen är min kontaktperson KP,trevlig.
Men det är inte samma sak.
Men som sagt – Första dagarna kände jag eller uppfattade att personalen uppträdde ganska ogiltigt och slätstruket. Men det var min personliga uppfattning. Det kanske inte alls stämde. Hur andra boende här upplever sig bli bemötta har jag inte den blekaste aning om.
Efter att jag frågat lite hur personalen trivs – kändes det som om det fanns en likgiltighet. Jag uppfattade enligt min egna slutledningsförmåga/kom fram till att personalen var trötta på sin tjänst/arbetsuppgift att det inte fanns än enda gnutta lust kvar att överhuvudtaget bry sig om klienterna här, hur dom mår och vad dom vill. Men som sagt, det förändrades efter några dagar. Upplevde nästan ett fjäskande helt plötsligt, va de nu kan berott på! De står väl skrivet i ”stjärnorna” kan väl hända.
Varför upplever jag det så här?
Svar: Min erfarenhet talar, och:
Här ska vi lämna urinprov, UP måndagar och torsdagar. Detta att lämna UP har blivit den huvudsakliga vården på stödboenden, (enligt min uppfattning, bara min, inte andras) Att som personal år efter år kontrollera UP-stickornas resultat, om det är negativt eller positivt, har förankrats i svensk missbrukarvård/stödboenden, i den grad att det gått slentrian i att ”se” individen hur hen egentligen mår.
Allt bygger på detta kränkande, nedrivande moment att lämna UP.
Har man fått gjort det – som jag – under många år, tappar individen sin integritetsmoral. Det finns inte än enda människa som upplever/känner naturlighet i att inför okända människor blotta sitt könsorgan, vecka efter vecka. Månad efter månad. År efter år. Till slut händer det något med individen nåt negativt trots att Up-provet visar okey.
99% av mina vänner har accepterat att bli förda fram och tillbaka. Tappat all moral, alla intressen. Men inte ja inte, ja kommer rapportera om oss enda tills du slänger på den sista jordhögen på mej!
Socionomer, behandlingsassistenter och övriga som arbetar med avvikande personer – som alltså i samhällets öga inte är normala – har vant sig och slappt förlitar sig på UP-stickans resultat.(Enligt min uppfattning. Hur andra uppfattar detta är upp till dom)
Nio gånger av tio ser inte personalen att en klient är påverkad. Handen på hjärtat! Så är det. Sån är min långa mångåriga erfarenhet av att leva som utsatt/hemlös/narkoman/alkoholist. (Enligt min uppfattning. Vad andra tycker och tänker få stå för dom)
I andra stunden säger samhället att detta att vara beroende av droger” är en sjukdom. Sen upplever vi, att som man bäddar få man ligga. Ta det eller dra! NU KOSTAR JAG 30-40,000 PER MÅNAD FÖR KOMMUN. Jag betar egenavgift 4900 kronor.
http://blogg.dn.se/epstein/2014/10/02/ratthalet-bandhagshemmet/