Medans staden tar bort bänkarna där stadsbilden, bänknötargubbarna är. Försvinner varken gubbarna eller historiska kulturen som alltid har funnits, så länge vi har ansett att där vi lever är en stad.
LJUVLIGHETEN RÄCKER TILL DEJ OCH MEJ
Men se! De finns en å annan korv –människokorv!
Som inte ser varken stan eller medborgarens behovskulturella stuk.
BARA EN MÄNNISKOKORV
Sen tynar både korven och den utsatta människan bort. Den bestämmande vinkar på och tror han vinner en röst till, minst i, i alla fall nästkommande vav vav, vav just kanske ett val. Vårt eller mitt val?
MÄNNIKOSPÅR FÖRSVINNER OCH KOMMER VARTEFETER VÅRA, JUST ALLA DESS SPÅR…