STÖDBOENDET LÖNNEN
Ett boende för hemlösa missbrukare.
Lönnen, en möjlighet att få tak över huvudet och stöd att komma till insikt med personlig beroendeproblematik. Narkotika, alkoholmissbruk i och runt Stockholmsregionen.
Som ni vet, har jag själv levt som hemlös missbrukare. En hemlös, förvirrad, psykisk instabil sprutnarkoman i hur många år som helst, till och från i fyrtio år.
Därför, just därför kan jag uttala mej om hur vi utsatta upplever institutionerna.
Jag har vandrat i stan, på hur många pang som helst. Alla har en viss stil och tolerans. Även om en institution har som inbjudningsbiljett, en nolltolerans, så funkar denna nolltolerans (nolltoleransboende) väldigt olika. Ni vet, de där med att ”se mellan fingrarna”, slicka arslen och samla poäng – gäller i lika hög grad på många nolltoleransboenden som i övriga samhällsrum och våningar. Det finns – som tur är – undantag.
Till dags datum har jag summa summarum bott på Lönnen i två år.
Något jag ganska snart reagerade på var, att på Lönnen finns det en positiv atmosfär.
En anda som det fucking inte gick att undgå. Det spelar ingen roll om den sociala glädjen är mellan två socionomer eller två gäster eller en gäst och en som jobbar här på Lönnen. Stämningen är densamma.
Vad är det då som gör just Lönnen – i mina ögon – lite skarpare och professionellare en de andra institutionerna, förutom att Lönnen förstås är kommunägt, genom ett kommunalt ”satellitbolag” (Ansvar över sin egen ekonomi)
Jo, de vilar en oskriven glädje och framtidshopp i detta hus, Östermalmsgatan 48.
”Personalen” alltså Socionomerna, tror jag helt enkelt, kort och gott, rycks med in i denna positiva atmosfär, liksom gästerna.
Tjaa, visst finns det ett å annat till som gör det. Bla att det ”krävs” en viss ”sysselsättning” att ”gästen” har någon schemalagd aktivitet.
Men här slarvas det ganska ofta. Stadsdelar och grannkommuner betalar för klienter som egentligen inte har den aktiviteten eller sysselsättningen klart för sig. Det leder i princip alltid till att det blir oro på Lönnen. Här efterlyses det skärpning och disciplin, från alla håll.
Eftersom det här blir det sista jag skriver om Lönnen inifrån, vill jag passa på att tacka både all! personal och alla de boende som givit mej kunskap, umgänge och mänsklig kärlek. De gånger jag samtalat med Lena Eriksson eller Stefan
Godin, har jag var gång registrerat – som den iakttagare jag är. En stor hop med varm kärlek och professionalitet. Lenas och Stefans inställning och fokusering – tror jag – är rådande grunden till helheten, Lönnen!
Gästerna kommer, gästerna trivs, på Lönnen! Och gedigen kärleksfull sammanhållning. Alla drar åt samma håll!!
ÄKTA MYS! FREDAGSMYS PÅ STÖDBOENDET LÖNNEN!