En stilla kväll, Centralen förstås!
Alla är på väg i resa!
En ”lite” förvirrad snäll man med sin hund, blir gripen.
HAN FÖRS IN I FÖRHÖRSRUMMET MED FÖRVÅNAT ANSIKTDSUTTRYCK.
Och hunden omhändertagen!
Här sätts det in resurser utav bara fan!
Alla tycker synd om hunden se, de ser ni väl!
ALLA NÄRVARANDE VILL VARA MED OCH HJÄLPA (stjälpa)
I samma drag sprang jag på Jeanette igen.
1975: HON 16 ÅR, JAG 18 ÅR, DRACK OCH DROGA, DRACK OCH DROGA.
Vi har känt varandra i många år nu, ja faktiskt snart i fyrtio år. År 1975.
Hon var då sexton jag två år till! En stark ungdomskärlek, då i två hela år.
Vi ses ibland idag! Hon ”gör sitt” jag gör ”mitt” i livet. Men den otroliga kärlek som då fanns – finns kvar som en gedigen gemenskap.
Men vem bryr sig egentligen ärligt om en kvinna som kommer släpandes, oftast med påsar och kundvagn, de gör inte du.
Nu undrar ni säkert hur det gick för hunden VA!!!
Jo, de gick bra! Husse o hund sågs dagen efter, nån station därifrån.
Vad det gäller Jeanette, så kan jag med säkerhet säga:
Hon överlevde en kall natt till och går på stan som vanligt, precis som det inte hänt ett endaste litet dugg, ens till!
Annars vet jag att mannen förövrigt sköter sin hund excellente eftersom vi ofta ses, vid typ Tullen, trots hans egna vardagliga utsatthet.
Att det råkar vara en reklamaffisch för barncancerfonden och skylt för handikappad, ovan foto Jeanette, gipsad hand och öl i hand, är bara rena tillfälligheten.