kopierat från: En blogg av och med Michael Anefur, nationell hemlöshetssamordnare. Socialdepartementet. http://www.hemloshetifokus.se
29 januari 2014 kl 13:33
Storstadsmöte i Stockholm
foto: pawel Flato
I fredags besökte jag Stockholms stad och fick en genomgång av deras arbete med en ny hemlöshetsstrategi, som nu är ute på remiss i staden. Att i ett dokument beskriva arbetet mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden innebär flera fördelar. Dels blir det tydligt vad som fungerar och vad som måste förbättras. Dels blir uppgiften uppmärksammad och beslutad av den yttersta politiska ledningen, fullmäktige. Man kan tycka att det inte spelar så stor roll vad som skrivs på papper, men det är ändå där målen pekas ut och efter det kan resurserna tilldelas. Jag tror att många andra kommuner med intresse kommer att ta del av Stockholms strategi, och kanske också följa efter med egna handlingsplaner.
Med på mötet var socialborgarrådet Anna König-Järlmyr, chefen för de stadsövergripande sociala frågorna Fredrik Jurdell samt representanter från de allra flesta stadsdelarna. Därutöver var både Stadsmissionen, Convictus samt SABO närvarande.
För min del var det viktigt att höra bakgrunden till strategin och vilka mål man sätter upp. Som vanligt blev det en hel del samtal om EU-medborgare och tiggare. Inte minst med tanke på den senaste tidens mediala debatt om både förbud mot att ge och viljan att skicka fakturor till exempelvis till Bulgarien och Rumänien. Den samlade bilden från mötet var att inget av detta vare sig var möjligt eller ens önskvärt.
Stockholm har till numerären flest antal hemlösa i landet, men har kommit långt i sitt arbete, både vad gäller det förebyggande och det akuta arbetet. Dock återstår mycket, inte minst när det gäller att få tillgång till hyreslägenheter till rimliga hyror. Här måste Stockholm i likhet med många andra kommuner hitta vägar för att sänka kostnaderna för nyproduktion – att det går visas på flera håll i Sverige.
Jag och min medhjälpare fick möjlighet att berätta om vårt resande runt om i Sverige, genom vilket vi har mött mycket gott arbete, och många engagerade människor med stora hjärtan och hjärnor!
Sammantaget känns det som att Stockholms arbete för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden på många sätt är mycket bra, även om utmaningarna fortsatt är stora.
JAG KOMMENTERAR Inlägget.
För min del tycker jag först och främst att det blocköverskridande samarbetet i dessa frågor är värt att nämnas. Att vi försöker dra åt samma håll oavsett färg.
Att den nya invandrande fattigdomen – tiggeri, kåkstäder – tar plats och konkurrerar med mej och mina vänner som levt i utsatthet Sthlm, ofta i decennium. Ja det är ju uppenbart då dessa frågor ligger först på agendan. Visst, det är oerhört tragiskt att som ex, Rumäniens egna ansvariga säger att, ”det är inte Rumäner som tigger i Sverige utan det är Romer.” Med andra ord: Ett folk med pass från sitt egna land icke accepteras som medborgare är fruktansvärt. Det leder fattiga och ofta sjuka hit för att de måste få mat i magen.
Här är Sverige fortfarande ett föredöme.
Nu satsar staden även på mer av gruppboenden för oss ”gatuskadade” Alltså människor här som levt hur många år som helst i institutioner som härbärgen och liknade varvat med källare. Oftast med en kombination av psykiska besvär och överkonsumtion av alkohol eller andra tunga/lätta droger i perioder, för att orka eller ”stänga av”
Mindre enheter. Kanske 5-8 lägenheter men med gemensamhetsutrymmen som matsal mm. Samt nån ansvarig personal. Steget från ett nolltoleransboende ex till en egen försökslägenhet är långt från det smartaste sättet i många fall.
När vi nu ändå är inne på mindre enheter, hoppas vi att vi lärt oss nånting av det tidigare stora mariakomplexet.
Önskan är att vi fortsätter i denna bana. och som Michael Anefur här skriver. ”Mer hyreslägenheter”
Jag tillägger: Släpp in de privata värdarna i detta arbete genom att höja ägarnas status. En efterlängtad stjärna i deras legitimation, sänka skatten då fastighetsägaren tar in en viss liten % behövande med olika ”handikapp” till sitt bestånd. Ett nytänk i samhället där bördan fördelas mer harmoniskt. Jag är fullkomligt övertygad om att detta går att genomföra utan att den privata sektorn drar örona åt sig. Vi lever ju i en fungerande demokrati. Stefan Attefall sa till mej: ”Privat är ju privat”
Vi kan alltså inte tvinga fastighetsägare till detta men locka dem med ett erbjudande som de inte kan motstå.