Vad är det för livsunderbart och njutningsfullt härligt, som gör att jag och fler med mej, får en plötslig kraft av att se hösten, känna de lite kyligare vädret och smaken av brittsommar?
Säg mej det underbara liv!
Hösten svarar: ”Ser du inte min vän att Jorden vår är klar för i år att gå i den välbehövliga vilan, vi liksom du pustar ut efter sommarens varma vindar”
Växterna säger högt: ”Se på oss växter här, se hur vi vill böja oss ner mot marken i en vacker stilla dans” och fortsätter: ”Men några av oss vill än en liten, liten stund till, dansa strecka sig mot solen.
Den dansen, den är för oss alla, det är därför du mår bra i den annalkande hösten som kommer där norrifrån”
Och jag Flugan passar på att ta en sistasväng för att kanske, kanske hinna hitta en hona.
Blomman tycker: ”Än ett tag vill vi synas men vi strävar nedåt mot vår härliga vilans jord”
”Vi, du och jag korsar varandra och svävar parallellt fram, ned i hösten och sen upp igen efter vintern till våren och den väntande sommaren!”
Löven avslutar: ”nu ser vi solen uppe i det fria en kort sekund. Det gör vi för att du kan se oss och allt annat, det vackra så att din och vår vinter förblir i en skön underbar stund. Vila, nu vila…
Ett höstligt poetiskt stycke format av hösten i Guds egna tal sju, det harmoniska talet sju, en vilodag, en söndag, en höstdag! HEJHOPP ALLA