Hippierna börja ”fostra mej” tolv år gammal, 1969 bestämt. Fick va deras maskot, fick alltså vara nåt. Stal godis till dem och kläder på Gul O Blå, V-jeansens tid. Sprang lite andra ärenden och hippisarna satt mej på deras egna axlar så ja också där kom in (klarakvarterets ungdomsgård för dem över 15år) Gamla-Bro. Tio år senare tröttnade Nisse och jag att ständigt snatta LP-skivor för att underhålla sprit och narkotikavanor och tiggde femtioöringar istället. Jag hade vuxit ut till en fullfjädrad art från denna klubb. Åren gick min familj den dog och se! Ja byggde några nya. Men längtan till min födelsestad pocka på! Så då gick jag åter till- ska vi fortsätta kalla startbanan min för – Bottenplattan? Här har mellan varven ropats! ”Har du ett par spänn till en Pilsner?” Jomen de brukar ja få. De finns de som säger ”Till mat ska pengarna gå”. Men se de ljuger! Idag försöker jag något annat och ropar!! VEM VILL SPONSRA MEJ SÅ JAG KAN GÖRA DOM DÄR BILDERNA/TEXTEN SOM INGEN ANNAN KOMMER ÅT? Skänk mej en Digitalkamera! (2009)
http://hemlos.situationsthlm.se/johnny/2009/09/digital-kamera/
Se vad som hände några år senare! Jag blev sponsrad på en digitalkamera och blev väldigt uppmärksammad för det! Ofta blir det så som jag önskar men aldrig så som jag planerar. Därför undviker jag idag att planera i för mycket detaljer och istället hoppas och drömmer! Det ger i alla fall mej mer positivare och bättre dagar. Och så blev det ju att jag och Lise träffades. Lise en då flitig kommentörska.
HEJHOPPSTOCKHOLM som i bruklig ordning står för att det finns nog ett hopp om vår stad trots allt.
