Säg, är inte livet fantastiskt emellanåt! Gick till Ateljè Knollochtott industries inc – som är i uppbyggnad. Ja sneddar förbi Vårdcentralen jämte Förskolan där massor av barn leker, skrattar och lyssnar på musik ute på deras bauta gård. Där möter jag en dam som ser mej sjunga med barnen och vi spräcker upp våra leenden. Igår stannade först en granne till jag aldrig pratat med, men nu både hälsade han och vi slängde även några ord.Stunden senare kommer en annan granne hem, hon stannar och berättar. “Jag var tvungen att gå fram och känna på ditt blomsterarrangemang, oj så fint du gör.Idag städade jag runt gården, fixade lite med odlingarna o så.. Imorgon får jag medicinsk fotvård nere på Vc. Det är såå mäktigt att sjukvården allmänt idag SER MIG – inte bara i mina äldre journaler som i stort endast består av missbrukaranteckningar. När jag började gå på Vårdcentralen snett över gatan, skrev min tilldelade husläkare i journalanteckningarna b.l.a “Patienten åker till plattan och köper opiater” Dessutom har patienten ganska slitna kläder” Jag hade en mycket svår intensiv smärta av nervsjukdomen Parsonage Turner syndrom 2020-02 och bad om de enklaste smärtstillande efter Alvedon Citodon. Fick ett blankt NEJ! Då sade jag surt ironiskt: “Så du menar att jag måste åka in till plattan för att köpa Citodon?” Därav husläkarens journalanteckning som fick det till opiater som låter hemskare trots att Citodon förhållandevis är svag. Och för att ytterligare förstärka att jag är en obotlig missbrukare – av allt tydligen – så drog hon till med det där med “slitna kläder” Läkaren tog bort det innan den vart signerad. Jag krigade på alla vis jag kunde tänka mig. Tog med folk som vittne t.o.m då jag besökte vården.
I tio månader krigade jag ända till en ungt skatpar Pica Pica byggde ett skatbo på MIN FRANSKA BALKONG! och SR gjorde ett repotage https://sverigesradio.se/artikel/7498614 Och det här inlägget spreds till och med in i vårdcentralen. Min läkare där blev såå överraskad att hen faktiskt ringde mig dagar innan vår telefontid.
Säg, är inte livet fantastiskt emellanåt..