BANDHAGSHEMMET
Posted on 1 oktober 2014 by John Arthur Ekebert Posted in Ekeberts Stockholm, ORÄTTVISOR 5 Comments
.entry-meta
.entry-header
Sorry!
(Efter att fått ett samtal från kommun idag 2014-10-09 har jag redigerat inlägget så att ingen person ska känna sig påhoppad. Jag ber om ursäkt om det jag skrev innan redigering har vållat besvär och jag ber om ursäkt om någon har tagit åt sig. Förövrigt anser jag att övriga klienter här inte bör må dåligt av att jag skriver om vad jag upplever. Andra må hända upplever miljön annorlunda eller inte bryr sig.)
Kan någon vänlig, ärlig, god och alert människa hjälpa oss/mej, att ta upp det här till ytan? Så detta kommer fram till ansvariga och övriga medborgare!
Det nya stället kändes inte bra de första dagarna. Efter några dagar kände jag att det fans förståelse i den grad att jag nästan skämdes. Vad det beror på står skrivet i ”stjärnorna”
När jag klev in på det anvisade rummet fick jag en smärre chock. Byråns lådor satt snett. Fronterna till lådorna hängde totalt löst. Hur kan man som ansvarig för denna institution godkänna detta?
Bordet.
Skulle ställa min dator på bordet. Men fick genast flytta på den. Bordet var så ostadigt att bordet skulle fallit sönder om jag hade låtit datorn stå där. Vi lagar den nu sa personalstyrkan!
Ja svarade!
”Den där kan inte ni laga och bordet! jag kan ju inte ha datorn på bordet för då faller bordet sönder! Bordet faller ihop!”
Då jag deklarerade bestämdhet visade dom på mej det rummet jag nu sitter i och skriver.
Okey då. Här var byrån lite stabilare samt bordet lite, lite stabilare. Men så här ser detta rum ut iallafall. (Se beskrivning nedan)
Nattduksbordet. Ingen låda där det ska vara en låda. Den va borta för – ja man kan ju undra hur länge den vart borta!
INGEN LÅDA TILL NATTDUKSBORDET
Garderoben ser ut som ett rivningsobjekt! Se bild!
INTE ENS EN ICKE BORTSKÄMD STUDENT SKULLE KUNNA LÅTA BLI ATT KLAGA
(Klagande studenter har annars förmågan att få sina protester i press så som i Metro, Aftonbladet och Expressen)
När jag började packa upp mina lådor för att lägga ner underkläder i en av byrålådorna, baxnade jag! Fan va smutsigt det va. Så jag kunde inte! lägga ner mina kalsonger och strumpor mm i byrålådan för det är SÅ JÄVLA ÄCKLIGT SKITIG!!!
OHYGIENSIK EJ STÄDAD BYRÅLÅDA, FULL MED ÄCKEL OCJ HÅRSTRÅN! SKULLE DU LÄGGA DINA NYTVÄTTADE UNDERKLÄDER HÄR?
När jag började komma till sans – efter att mitt trådlösa internetuppkoppling bara funkar om jag har mottagaren i taket – upptäckte jag att det INTE ENS FINNS GARDINER!
NU BÖRJAR DET LUKTA SURT!
Garderobshyllorna ser ut som, ”hej kom och hjälp mej!”
KAN LIKA BRA BO I ETT PANNRUM TAMMEFAN!
Två duschar på 25 män! Okey då, de finns handfat i rummet. Men i vilket skick kan man ju undra!
FAN VICKEN TUR JA HAR! DE FINNS ETT HANDFAT I RUMMET!
Det är just hjälp av samhället jag behöver. Hjälp på det viset att jag/vi utsatta ska känna oss som att vi är människor. Trots av vi har fallit ut ur det normala, eller aldrig varit där.
Eftersom jag både är erfaren av att leva utan bostad med beroendeproblematik och psykiska besvär av den kraftigare sorten. (Självmordsbenägen) har jag stort behov av människor som både förstår och vill stötta samt hjälpa. Den känslan upplevde jag inte här de första dagarna. Visserligen är min kontaktperson KP,trevlig.
Men det är inte samma sak.
Men som sagt – Första dagarna kände jag eller uppfattade att personalen uppträdde ganska ogiltigt och slätstruket. Men det var min personliga uppfattning. Det kanske inte alls stämde. Hur andra boende här upplever sig bli bemötta har jag inte den blekaste aning om.
Efter att jag frågat lite hur personalen trivs – kändes det som om det fanns en likgiltighet. Jag uppfattade enligt min egna slutledningsförmåga/kom fram till att personalen var trötta på sin tjänst/arbetsuppgift att det inte fanns än enda gnutta lust kvar att överhuvudtaget bry sig om klienterna här, hur dom mår och vad dom vill. Men som sagt, det förändrades efter några dagar. Upplevde nästan ett fjäskande helt plötsligt, va de nu kan berott på! De står väl skrivet i ”stjärnorna” kan väl hända.
Varför upplever jag det så här?
Svar: Min erfarenhet talar, och:
Här ska vi lämna urinprov, UP måndagar och torsdagar. Detta att lämna UP har blivit den huvudsakliga vården på stödboenden, (enligt min uppfattning, bara min, inte andras) Att som personal år efter år kontrollera UP-stickornas resultat, om det är negativt eller positivt, har förankrats i svensk missbrukarvård/stödboenden, i den grad att det gått slentrian i att ”se” individen hur hen egentligen mår.
Allt bygger på detta kränkande, nedrivande moment att lämna UP.
Har man fått gjort det – som jag – under många år, tappar individen sin integritetsmoral. Det finns inte än enda människa som upplever/känner naturlighet i att inför okända människor blotta sitt könsorgan, vecka efter vecka. Månad efter månad. År efter år. Till slut händer det något med individen nåt negativt trots att Up-provet visar okey.
99% av mina vänner har accepterat att bli förda fram och tillbaka. Tappat all moral, alla intressen. Men inte ja inte, ja kommer rapportera om oss enda tills du slänger på den sista jordhögen på mej!
Socionomer, behandlingsassistenter och övriga som arbetar med avvikande personer – som alltså i samhällets öga inte är normala – har vant sig och slappt förlitar sig på UP-stickans resultat.(Enligt min uppfattning. Hur andra uppfattar detta är upp till dom)
Nio gånger av tio ser inte personalen att en klient är påverkad. Handen på hjärtat! Så är det. Sån är min långa mångåriga erfarenhet av att leva som utsatt/hemlös/narkoman/alkoholist. (Enligt min uppfattning. Vad andra tycker och tänker få stå för dom)
I andra stunden säger samhället att detta att vara beroende av droger” är en sjukdom. Sen upplever vi, att som man bäddar få man ligga. Ta det eller dra! NU KOSTAR JAG 30-40,000 PER MÅNAD FÖR KOMMUN. Jag betar egenavgift 4900 kronor.
http://blogg.dn.se/epstein/2014/10/02/ratthalet-bandhagshemmet/
- bosse schön says .comment-author .vcard 2 oktober 2014 at 06:44 (Edit) .comment-meta .commentmetadata Johnny. Tar mig för pannan när jag läser och ser bilderna. Tror knappt det är sant. Redan kränkta och tilltufsade medmänniskor kränks i ett boende som talar sitt tysta språk – känn dig absolut inte välkommen till oss. Mycket av det du skriver här är underlag för flera krönikor. Människor utanför din värld har inte en aning om hur du och dina kamrater i stödboendet tvingas leva. Ses sen. handslag Svara .reply #comment-##
- #comment-##
- Monika Drugge says .comment-author .vcard 2 oktober 2014 at 15:49 (Edit) .comment-meta .commentmetadata Förfärliga bilder på förfärliga förhållanden! Det är inte klokt nånstans att kalla det stället för ett erbjudande om boende…Jag lider mig dig och andra som ska försöka komma vidare i livet genom att knuffas in ett boende där ni förmodligen inte ens kan hålla er rena. Jag läste just artikeln i DN också – Så bra att förhållandena du och andra vistas under uppmärksammas! Svara .reply #comment-##
- #comment-##
- John Arthur Ekebert says .comment-author .vcard 2 oktober 2014 at 16:33 (Edit) .comment-meta .commentmetadata Tack för stöttning Bosse, Monika med flera. Det kränkande momentet Urinprover UP, gäller. Det har gjort att personal ”glömt” att se människan. Personal ser bara provstickans resultat. Kränkande för vemsom att blotta könsorganet. + Att UP driver på spridning av farligare droger som inte syns på UP är kontentan. Lars Epsteins blogginlägg om Bandhagshemmet Aspudden https://www.ekebert.se/bandhagshemmet-aspudden/ Svara .reply #comment-##
- #comment-##
- says .comment-author .vcard 3 oktober 2014 at 13:48 (Edit) .comment-meta .commentmetadata Jag har jobbat som timmis på Bandhagshemmet i Aspudden, jag håller med om att rummen måste fräschas upp, att nya möbler måste köpas in..MEN, då Bandhagshemmet är uppdelat i två filialer, ett i Aspudden och ett i Bandhagen så har det gått mest pengar till det i Bandhagen, vilket är väldigt tråkigt. Varför det är såhär vet jag inte och det kan bara cheferna svara på.
- Jag vet inte vem i personalen som du syftar på som var trött, men enligt mig så finns det tydliga brister bland personalen. Dock finns det verkliga klippor som jobbar där också, tyvärr inte så många som en kan önska. Svara .reply #comment-##
- #comment-##
- John Arthur Ekebert says .comment-author .vcard 3 oktober 2014 at 14:30 (Edit) .comment-meta .commentmetadata Nu kallad till samtal med ansvarig på plats, Bandhagshemmet Aspudden.
- Ansvarig säger att hen får mail från människor som tycker det är bedrövligt att det är så slitet och skitigt.
- ”Vi tar åt oss av kritiken och lovar en bättring.” “Vi har brustit i städningen.” ”Vi kommer att byta ut trasiga möbler också” Socialsekreteraren har även meddelat att kommun garanterar att hemmet får ersättning om klienten inte gör rätt för sig då klienten har likvida medel. Egenavgiften 4836 kronor. Tack alla medborgare för stöttningen, att göra det humanare för oss på stödboenden.
- Ett stödboende kostar – per ”gäst” runt 1000 kronor dygnet förövrigt.
- HEJHOPPSTOCKHOLM Som i vanlig turordning står för: Det finns nog ett hopp om vår storstad trots allt!
BANDHAGSHEMMET OCH LITE NÖDLÖGNER
Posted on 7 oktober 2014 by John Arthur Ekebert Posted in Ekeberts Stockholm, ORÄTTVISOR
.entry-meta
.entry-header
(Efter att fått ett samtal från kommun idag 2014-10-09 har jag redigerat inlägget så att ingen person ska känna sig påhoppad. Jag ber om ursäkt om det jag skrev innan redigering har vållat besvär och jag ber om ursäkt om någon har tagit åt sig. Förövrigt anser jag att övriga klienter här inte bör må dåligt av att jag skriver om vad jag upplever. Det kan vara eller må hända andra upplever miljön annorlunda eller inte bryr sig, det är inget jag kan svara på)
Då jag flyttat runt har jag inte etablerat någon kontakt med psykiatriker.
(Institutionerna ansvarar och delar dagligen ut klienters medicin)
Dock har M-76 psyket Huddinges, doktor vart förstående och förlängt mitt recept typ månaden ut. Detta är andra stället jag bor på efter vistelse M-76.
Igår morse säger personalen ”X” att: ”Nu finns det bara en tablett kvar”
Jag svarar: ”I mina anteckningar har jag noterat: Torsdag 9 oktober. Ny läkarkontakt bör ordnas. Så det stämmer inte att det endast finns en tablett kvar!”
I går eftermiddag kommer jag tillbaka till hemmet efter att vart på stan, säger ”X” ”Vi har nu räknat på det här John! Dina tabletters antal kvar! Och det stämmer att det endast är en tablett kvar.
Jag svarar: ”Då måste någon stulit av min medicin.” Hm??? tänker jag, nåt är fel, för i sådant här är jag extremt noga.
En gång i veckan minst, kommer det hit en sjuksköterska och fördelar medicin i dosetter. Idag 7 oktober är en sådan dag. Jag får kontakt med Sjuksköterskan.
”Jag ringde redan igår till M-76 och bad att mitt recept genast måste förlängas plus att jag gav dom ditt telefonnummer och namn”
Då svarar Sjuksköterskan: ”Personalen har vart slarviga och inte sett att det i medicinförpackningen låg tjugo tabletter till.
Så då använder Bandhagshemmet en nödutgångslögn medvetet eller omedvetet, det kan inte jag svara på (enligt min uppfattning, ingen annans uppfattning) Det uppfattas bara av mej att det ser trassligt ut då det jag fick sagt till mej inte går ihop med min mattematik. Men det är bara enligt vad jag tycker. Jag har förövrigt aldrig varit nåt mattegeni. Fick visst streck i matte i grundskolan. Men det va så som jag minns det, jag kanske fick en etta i matte. Det jag skriver är enligt mitt tycka i alla fall! Vad tycker du? Varför får jag till svar att Aspudden har kollat och räknat ut att min medicin är slut, när den inte är det! Det är bergis ingen nödlögn eller undanmanöver, jag kan ha missförstått det hela. Jag är varken politiker eller professor eller mattegeni
fotnot:
Jag tänkte på en sak angående att ljuga. Om de visste att det fanns 21 tabletter kvar men ändå sa att det bara var en kvar så ljuger dom. Om de säger att de kollat överallt och det bara är en tablett kvar så är det en form av lögn för de har inte kollat överallt. Men deras största brott är enligt mig inte lögner utan brist på engagemang och kompetens som i sin tur beror på bristande ledarskap och resurser. Sjuksköterskans syn, att personalen varit slarvig är i linje med inkompetens pga otillräckliga resurser. Kulturen på arbetsplatsen kan dock lett till att de blir lata och att de ljuger.
Kommentar av Lise
LJUGER KLIENTER RAKT I ANSIKTET
JAG HAR REDIGERAT DE TRE INLÄGGEN OM BANDHAGSHEMMET NU IDAG
Posted on 9 oktober 2014 by John Arthur Ekebert Posted in Ekeberts Stockholm
.entry-meta
.entry-header
(Efter att fått ett samtal från kommun idag 2014-10-09 har jag redigerat inläggen som handlar om detta hem 1/10 och 6/10 och inlägg 7/10 så att ingen person ska få möjlighet känna sig påhoppad. Jag ber om ursäkt om det jag skrev innan redigering har vållat besvär och jag ber om ursäkt om någon har tagit åt sig. Förövrigt anser jag att övriga klienter här inte bör må dåligt av att jag skriver om vad jag upplever. Det kan vara så eller må hända vara så, att andra upplever miljön annorlunda eller inte bryr sig, det är inget jag kan svara på. Jag har inte gått ut till andra boenden om att jag skriver om det jag upplever. Jag skriver inte om vad andra klienter upplever eller inte. Det är upp till dom. Jag frågar inte andra klienter om nån ska skriva på nån protestlista eller om dom har frågor dom tycker är jobbiga och som dom vill jag skriver om. Skulle så vara fallet att annan klient kommer till mej och berättade nånting som dom vill delge, tar jag ställning till då.) Min uppfattning är att mina ”vänner” här inte i nån större utsträckning vet att jag skriver om denna grupp som jag tillhör.
Kan inte låta bli ändå, att skriva att flera ansvariga instämmer i vissa brister. Så finns det även flera som tycker att det var bra och nyttigt då någon skrev om detta. Och det finns dom som tycker det är bra att det kommer fram och att det kommer bli en förändring. Men allt jag skrev var endast bara min uppfattning.
Om andra klienter, personal, chefer och överordnade tycker att det jag skriver och det foton som dels jag tagit men även Dagens Nyheter tagit inte stämmer är det upp till dom som ser fotona att bilda sig sin egna uppfattning. Jag är absolut inte ute för att bråka eller sätta dit nån. Om nån uppfattar det så, då får det stå för dom. Vi lever i ett demokratiskt land och det finns inte – så vitt jag vet – nån censur privatpersoners skrivande ska gå i genom innan det släpps till offentligheten. Att jag skrivit vad jag tycker och upplever har inte skadat mej. Och jag hoppas verkligen att det inte har skadat nån annan. Jag ber tusen gånger om ursäkt om någon har tagit åt sig av det jag skrivit och det som i bild är dokumenterat. Det första dagarna kände jag ett visst slentrian och likgiltighet. Men efter några dagar kände jag en förändring i atmosfären, vad den förändringen kom ifrån står nog i stjärnorna att avläsa. Jag är inte sur på någon alls som har hand om Bandhagshemmet. Jag känner idag att personalen samt ansvariga bemöter mej iallafall med gehör och trevligt socialt beteende. Vi här har haft det trevligt vid måltiderna gäster och personal tillsammans. För min del är jag van att utrycka mej i text och bild på vad som händer runt och omkring mej. MVH John Arthur Ekebert
NÅN KAN TA ANSTÖTNING?
Posted on 11 oktober 2014 by John Arthur Ekebert Posted in Ekeberts Stockholm, ORÄTTVISOR 1 Comment
Därför hämtade jag upp lördagens ETC-Stockholm från Bandhagshemmets brevlåda, där ETC-Sthlm låg tillsammans med annan morgontidning, nu på morgonen, upp till mitt rum. Det är ju i alla fall ja som är prenumerant.
Saken hör till den att då jag på fredagens fm hade samtal med viss ansvarig personal här fick jag sagt till mej:
”Är det inte lika bra att du flyttar? Låter din Socialsekreterare hitta ett annat ställe åt dej. Det finns gäster som kommit till oss med telefonluren i hand och någon har skrikit i andra änden: ”Han bor inte i ett råtthål” Och menade den klienten som hade telefon i handen.”
Jag passade även på att ta upp att de få toaletterna (endast finns en toalettrulle.) Och den är i princip alltid slut. Då svarar viss ansvarig personal: ”Det är ingen ide att placera ut flera rullar toalettpapper för då tar gästerna dem till sitt rum”
Jaha tänkte jag, de här var ju redigt tungt komplicerat! J för Bandhagshemmet Aspudden. Alltså att gäster tar varsin toalettrulle till sina rum om det råkar finnas flera toarullar än en på de få WCn (fyra stycken toaletter på tjugofem klienter, samt två duschar) Egenafgiften ligger på 4900 kronor. Resterande 35000 kronor betalar kommunen per månad för vardera klient på stödboenden. Ett par toalettrullar kan tydligen stjälpa budgeten?
Min kommun ringde mej igår på dagen när jag va ute på stan och spanade samt jag hade vissa inbokade möten.
”Personalen känner sig påhoppade och det går att gissa vem och vilka du syftar på i dina bloggar. Du bör fokusera dej på din drogfrihet och inte skriva om Bandhagshemmet. Är det inte lika bra att vi ser om det finns ett annat ställe till dej John?”
Igår då jag kom tillbaka till ”stödboendet” gjorde jag dels ett tillägg i vardera av de tre blogginlägg samt justerade texten så det inte finns möjlighet att gissa vilken/vilka av de sex stycken från personalstyrkan som jag skrev hur dom uttalat sig mm.
Fick även ett mail från en utomstående person hur tänket går nu. Hur andra även kan uppfatta det fortsatta förfarandet både från kommun och från Bandhagshemmet. Det lyder som följande:
Det är nån på nån nivå högre upp som sagt åt xzåäö (min socialsekreterare) o mellanchefen 666 och att försöka lirka bort dig ”för ditt eget bästa”. Det chefen och xzåäö tagit upp med dig är så under all kritik. Ett maktmissbruk och utnyttjande av människor som är beroende av deras välvilja. Det krävs mod utan dess like att klaga på den som ger mat o tak över huvudet (egenavgiften brukar ju betalas av soc eller pension). Såklart man hellre är tyst än ifrågasätter. Särskilt om alternativet är att sova i en källare nånstans. Men att andra boende tycker det är obehagligt är bullshit. De riskerar ju vare sig liv eller hem pga av det du gör. De kan ju bara få det bättre.
Dig försöker dock makten få bort för att inte väcka upprorskänslan i de andra. Skickat från min iPhone
Det kommer ett och annat mail nu till mej från människor med insikt i dessa frågor. Jag samlar dem på hög. Kan vara bra att visa upp senare i detta – som nu blivit ett intermezzo.
Nu punkterar jag åter: Jag tar detta hursom. Jag skriver om det jag, enligt min uppfattning upplever. Och så vitt jag vet finns det inte censur i Sverige på udda eller besvärliga uttalanden som kan få andra att gå i klinch och slåss med näbbar och klor.
Så.
Eftersom jag inte vill riskera att min ETC-Sthlm hamnar på frukostbordet på Bandhagshemmet matsalsbord nu på lördagsmorgonen var jag human och hämtade upp ETC-Sthlm till mitt rum. Det är det du kan se i medföljande fotografier.
HEJHOPPSTOCKHOLM Som i vanlig turordning står för, att det finns nog – trots allt – ett hopp om vår
SEN SKREV DN OM DET