Inte svära.
Inte säga rätt sanning utan ”korrekt” sanning.
Spela åtminstone lite diplomatisk.
Krydda med sötma när andra ser.
Och gör det en gång till när andras chefer ser!
Skriv inte ”jag” skriv ni eller vi och tillsammans.
Mena i texten att du önskar, inte att du kan, fastän du kan.
Sudda ut texten mellan raderna och skriv inte om eller med onda ord.
Skriv att det skulle kunna skina.
Skriv inte om regn fastän det störtregnar stavar från gudarna vet vad.
Svep in det falska i vita bomullshandskar och nämn aldrig aldrig andras fel…
Nu kom det sig att det idag faktiskt piskade ner stavar från himmelen. Men jag skriver inte det korrekt. Men om jag nu lägger ut ett bildbevis? och säger att. ”Detta är bildbeviset att vi lever i ett microuniversum som besöks av micro microuniversum och varje universum som träffar oss blir det en big bang men vi uppfattar dessa universum som ser ut som stavar som att det kommer väta på oss som liksom rinner. Men vårt sätt att se på universum är bara en liten del av att se på universum så därför är detta vetenskap så som vetenskap alltid har skapats.
I alla fall sådan här vetenskap, odiplomatisk, sur, begärlig, egotacksam, girig och mycket självgod av omåttliga mått mätt som till och med överträffar den där ni vet, spottloskan i Mississippi.
Åter kom ett universum ner där näsor växte och fingrar hölls i kors.
Attjo prosit! Där kom en till…